Cormo

Cormo är ett dubbelsyftesfår som utvecklades i Australien. Rasen ger en fin, mjuk ull och även kött, vilket gör den till ett praktiskt val för mindre gårdar och fiberinriktade besättningar. Fåren är medelstora, och tackor och baggar är lättare att hantera än många av de kommersiella ullraserna.

Det som kännetecknar cormo mest är ullens jämnhet. Fibrerna i en och samma fleece håller sig oftast inom ett smalt diameterspann, och just den egenskapen har avlare selekterat för ända sedan starten. Handspinnare och mindre spinnerier värdesätter ullen för dess mjukhet och jämna stapel.

Lynnet är den andra anledningen till att rasen har en trogen skara anhängare. Cormo är mild, lugn och stabil till sättet, och djuren tål rutinmässig hantering utan att bli stressade. Det passar den som klipper, verkar klövar och undersöker sina djur för hand.

Vem passar cormo för

Cormo passar den som vill ha fin ull utan den intensiva skötsel som vissa superfina raser kräver. Det lugna lynnet gör rasen till ett rimligt val för mindre gårdar, fiberproducenter och nybörjare inom fårhållning som uppskattar djur som håller sig lugna vid hantering. Besättningar som hålls för både ull och kött får nytta av en enda ras i stället för att driva två.

Cormo har sitt ursprung i Tasmanien, Australien, på 1960-talet. Rasen togs fram genom att korsa corriedalebaggar med superfina saxiska merinotackor. Namnet kommer från de två stamraserna: corriedale och merino.

Avelsprogrammet är känt för sitt bruk av objektiv mätning. I stället för att enbart välja djur efter ögonmått använde uppfödarna siffror för ullvikt, fiberdiameter och kroppsvikt som grund för avelsbesluten. Det datadrivna arbetssättet var ovanligt för sin tid och bidrog till att befästa den ulljämnhet som rasen är känd för.

Målet var ett får som förenade merinons mjuka, fina ull med corriedalens större kroppsbyggnad, fruktsamhet och härdighet. Resultatet är ett djur som bär fin ull på en stadigare och mer produktiv kropp än en renrasig superfin merino.

Från Australien spred sig rasen till andra ullproducerande regioner, bland annat USA och Sydamerika, där den fick en plats hos fiberproducenter och mindre besättningar som ville ha mjuk ull från ett lätthanterligt djur.

Cormo är ett medelstort får med djup, välmusklad kropp och god bredd över ryggen. Både tackor och baggar är normalt kulliga, det vill säga hornlösa. Ansikte och ben är fria från tyngre ull, och det öppna ansiktet gör att ullen inte täcker ögonen.

Ull och färger

Ullen är rasens signum. Den är fin och mjuk, och fibrerna håller sig inom ett smalt diameterspann över hela fleecen, vilket ger ett jämnt garn. Ullen är tät med tydlig krusning. Standardfärgen är vit, som tar färg jämnt och är den spinnare och spinnerier föredrar. Staplens längd och fleecens vikt är måttliga, och ullen passar särskilt bra till plagg som bärs närmast huden.

Cormo har rykte om sig att vara stillsamt och jämnt till humöret. Rasen är mild, lugn och godlynt, och djuren håller sig oftast lugna vid rutinuppgifter som klippning, klövverkning och hälsokontroller. Det gör dem mindre stressande att sköta än mer lättskrämda ullraser.

I flock beter sig cormo som får i allmänhet: de håller ihop och rör sig som en grupp. Hos kända skötare är de fogliga och accepterar regelbunden kontakt. Mot främlingar är de till en början försiktiga, som de flesta får, men de brukar inte gripas av panik. De trivs väl tillsammans med andra djurslag och med vaktdjur som används för att skydda flocken.

Det lugna lynnet är delvis ett resultat av selektionen under rasens utveckling, eftersom lätthanterlighet var ett praktiskt mål vid sidan av ullkvaliteten. För den som utför mycket av arbetet för hand är detta lynne en av rasens starkaste sidor.

Cormo är härdigt och anpassar sig till skiftande förhållanden, men den täta ullen gör att klippning och pälsvård står i centrum för skötseln. Den dagliga hanteringen följer vanlig fårskötsel med extra uppmärksamhet på ullen, och i det svenska klimatet med långa, kalla vintrar behöver besättningen dessutom ett ordentligt vinterskydd.

Pälsvård

• Klipp en gång om året, vanligen på våren innan värmen sätter in
• Håll ullen fri från kardborrar, hö och växtdelar, eftersom föroreningar sänker ullens värde
• Kontrollera ullen kring bakdel och ben och klipp bort nedsmutsad ull för att minska risken för flugangrepp
• Undersök huden vid hantering efter parasiter eller sår

Motion

• Ge daglig tillgång till bete för grovfoder och rörelse
• Rotera fållorna där det går för att bevara betet och minska parasittrycket
• Låt flocken ha utrymme att röra sig tillsammans som grupp

Miljö

Cormo trivs på öppen betesmark med tillgång till skugga under varma dagar och lähus eller enkelt skydd mot kyla och blöta. Under den svenska vintern behöver flocken ett tätt, dragfritt fårhus med gott om torr strö, eftersom fukt och kyla i kombination är den största påfrestningen. Stängslen måste vara säkra så att flocken hålls samlad och rovdjur hålls ute. Rent vatten ska finnas tillgängligt hela tiden, och en torr markyta skyddar både klövar och ull.

Cormo är ett betesdjur, och merparten av fodret bör komma från bete eller hö av god kvalitet. Grovfodret ger den fiber en idisslare behöver för att matsmältningen ska fungera. Kraftfoder läggs till när energibehovet ökar, till exempel under sen dräktighet, digivning eller slutgödning inför slakt. Plötsliga foderbyten bör undvikas, eftersom de kan rubba våmmens funktion.

Godis och tillskott

Erbjud en fårspecifik lös mineralblandning eller saltsten för att täcka de spårämnen som betet kan sakna. Ge godsaker, som små mängder säkra grönsaker, bara i måttlig mängd, eftersom foderstaten i grunden ska vara grovfoderbaserad. Kontrollera alltid att nytt foder eller tillskott är avsett för får.

Cormo är en härdig ras som håller sig frisk under god skötsel. Normal livslängd är 10 till 12 år, även om avelstackor ofta byts ut i flocken innan de når den åldern. De flesta hälsoproblem som drabbar rasen är sådant som gäller ullfår i allmänhet snarare än problem specifika för cormo.

Förebyggande vård

• Följ ett vaccinationsprogram som är anpassat efter din region
• Kontrollera parasitbelastningen och avmaska efter behov snarare än rutinmässigt
• Verka klövarna regelbundet och håll marken torr
• Ge fårspecifika mineraler för att förebygga bristsjukdomar
• Klipp runt bakdelen och kontrollera ullen extra under perioder med hög risk för flugangrepp

Cormo blir könsmogna redan under sitt första levnadsår, även om många fåruppfödare väntar tills tackorna är fullvuxna innan de sätts tillsammans med en bagge. Rasen har ärvt god fruktsamhet och moderlig förmåga från sin corriedalebakgrund, och tackorna lammar i allmänhet utan problem och tar väl hand om sina lamm.

Betäckningen läggs oftast så att lammen föds under en period med milt väder och gott om bete, vilket i Sverige ofta betyder tidig vår snarare än mitt i vintern. Dräktigheten varar omkring fem månader, cirka 147 dagar, vilket är normalt för får. Tackorna får vanligen ett lamm eller tvillingar, och tvillingfrekvensen beror på foderstat och tackornas hull vid betäckningen.

Lammen föds med en fin födelsepäls och är uppe och diar kort efter födseln. God utfodring sent i dräktigheten stödjer födelsevikten och en riklig mjölktillgång, och rena, torra lamningsförhållanden minskar tidiga förluster. Lammen avvänjs vid några månaders ålder och övergår därefter till betesbaserat foder.