Beveren

Beveren är en av de äldre och större kaninraserna inom rasavel. Vuxna djur väger vanligen mellan 3,6 och 5,4 kilo, vilket gör rasen till en av de tyngre. Kroppen är lång och muskulös med en svagt välvd rygg, och pälsen är tät och påfallande glansig.

Rasen har fått sitt namn efter staden Beveren nära Antwerpen i Belgien, där den utvecklades i slutet av 1800-talet. Den avlades från början för både päls och kött, och pälsens kvalitet gjorde att rasen spred sig till andra länder som utställnings- och sällskapskanin.

Idag värdesätts beveren främst för sitt temperament. Kaninerna är ofta lugna, försiktiga och nyfikna, och de hanteras väl när de väl vant sig vid människor. Storleken och det stabila lynnet gör rasen bäst lämpad för ägare som kan erbjuda gott om utrymme och regelbunden kontakt.

Vem passar beveren

Rasen passar ett hem med plats för en stor bur eller ett gårdshägn och tid för daglig hantering och motion. Det lugna lynnet passar nybörjare som är beredda på behoven hos en stor kanin, men storleken gör rasen mindre praktisk i små bostäder eller för mycket små barn som inte kan bära upp vikten på ett säkert sätt.

Beveren utvecklades i staden Beveren, nära Antwerpen i Belgien, i slutet av 1890-talet. Rasen betraktas som en av grundraserna bland de stora pälskaninerna på den europeiska kontinenten, och den byggde på lokala djur som hölls för både skinn och kött.

Den ursprungliga och mest kända färgen var blå, en jämn, skiffergrå nyans som blev rasens kännemärke. Den täta, lysande blå pälsen gjorde kaninen attraktiv för pälshandeln och bidrog till att ryktet om rasen spreds utanför Belgien.

Beveren nådde Storbritannien i början av 1900-talet, där uppfödare arbetade med att fastställa typen och utöka färgurvalet. Vitt, svart och brunt tillkom senare, och en specialklubb bildades för att upprätthålla standarden. Från Storbritannien spreds beveren vidare till andra engelskspråkiga länder.

Beveren har påverkat utvecklingen av flera senare raser, eftersom pälsen och kroppsformen användes i avelsprogram på andra håll. Rasen är fortfarande relativt ovanlig och hålls i första hand av rasentusiaster och utställare snarare än som sällskapsdjur i stor skala.

Beveren har en lång, välrundad kropp med en svag välvning över ryggen, ibland beskriven som mandolinformad. Huvudet är brett, öronen är stora och bärs i ett V, och helhetsintrycket är av en kraftig, harmonisk kanin. Pälsen är rasens signum: tjock, mjuk och glansig, med en rollback-kvalitet som långsamt återgår till sitt läge när man stryker den mot pälsriktningen.

Päls och färger

Blått är den klassiska ursprungsfärgen, en jämn, medelmörk skiffernyans med stark glans ända ner till huden. Den vita varianten är rent vit med blå ögon. Svart, brunt och lila är också godkända i vissa standarder. Oavsett färg ska pälsen vara jämn, tät och blank, med den glans som ger rasen mycket av dess karaktär. Pälslängden är ungefär fyra centimeter, längre än hos de flesta vanliga kaniner.

Beveren är känd för ett stabilt, jämnt temperament. Rasen är snäll och foglig och tål oftast hantering väl när den har vant sig vid människorna omkring sig. Samtidigt är den uppmärksam och nyfiken, och enskilda djur undersöker gärna nya föremål och utforskar sin omgivning.

Med familjemedlemmar som hanterar dem lugnt och ofta blir beveren vanligen trygg och social. Det är stora kaniner, så barn bör alltid ha tillsyn och lära sig att stödja hela kroppen i stället för att lyfta i nacken eller öronen. Mot främlingar kan en beveren vara försiktig till en början men är sällan aggressiv. Tillsammans med andra kaniner kan kastrerade par som introduceras gradvis leva ihop; liksom hos de flesta kaniner kan okastrerade djur av samma kön hamna i bråk.

Den dagliga skötseln handlar om ett rent hägn, färsk mat och vatten samt tid utanför buren för att röra på sig. Den täta pälsen behöver regelbunden omsorg för att förbli glansig och fri från tovor, och den stora kroppen gör att kaninen behöver mer utrymme och motion än mindre raser.

Pälsvård

• Borsta en gång i veckan, oftare under fällning, för att ta bort lös päls
• Kontrollera klorna var några vecka och klipp dem när de blivit långa
• Undersök öron och bakparti regelbundet för renlighet
• Undvik bad; putsa fläckvis i stället, eftersom hela bad stressar kaniner

Motion

• Ge minst tre till fyra timmars övervakad rörelsetid varje dag
• Ordna en säker rastgård eller ett kaninsäkrat rum
• Erbjud tunnlar, lådor och tuggleksaker för att hålla kaninen aktiv
• Ge ett stort hägn så att kaninen kan sträcka ut sig och hoppa inomhus

Miljö

Håll beveren i ett dragfritt utrymme med jämn temperatur. Under de kalla, långa svenska vintrarna bör kaninen hållas inomhus i ett tempererat rum, eftersom kyla och drag sliter hårt på en stor kanin. Kaniner tål värme dåligt, så håll dem borta från direkt sommarsol och se till att det finns skugga och ventilation. En lugn, förutsägbar miljö passar rasen och minskar stress.

Hö är grunden i en kanins kost och bör utgöra den stora majoriteten av det en beveren äter. Obegränsat med gräshö, till exempel timotej eller ängshö, stödjer matsmältningen och sliter ner de ständigt växande tänderna. Pellets och färska grönsaker tillför näring men bör mätas upp i stället för att ges fritt, särskilt för en stor ras som lätt går upp i vikt.

Godsaker och tillskott

Ge dagligen små mängder säkra bladgrönsaker, till exempel romansallad, örter och maskros. Använd frukt och rotfrukter enbart som enstaka godsaker i små bitar på grund av sockerinnehållet. En frisk kanin med bra hö och en balanserad kost behöver sällan kosttillskott; se till att det alltid finns färskt vatten i en flaska eller en tung skål.

Beveren betraktas som en härdig ras och lever normalt 5 till 8 år med god skötsel. De flesta hälsoproblem är sådana som drabbar alla kaniner snarare än rasspecifika tillstånd. Daglig uppmärksamhet på ätande, avföring och beteende är det säkraste sättet att upptäcka problem tidigt.

Förebyggande vård

• Ge obegränsat med hö för att hålla tänder och mage i gång
• Kontrollera bakpartiet dagligen under varma perioder för att förebygga flugangrepp
• Håll vaccinationer aktuella där vaccin mot myxomatos och RHD finns tillgängliga
• Boka en årlig kontroll hos en veterinär med kaninerfarenhet
• Kastrera för att minska risken för reproduktiv cancer och förbättra beteendet

Eftersom beveren är en stor kanin måste boendet vara större än den vanliga buren som säljs för små raser. Hägnet bör låta kaninen ligga helt utsträckt, stå upp på bakbenen och ta flera hopp utan att nudda väggarna. Kombinera huvudhägnet med en säker rastgård för daglig rörelse.

Checklista för inredning

• Stort hägn med fast golv och djup, absorberande bädd
• En litterlåda placerad i det hörn kaninen själv väljer
• Höhäck eller höhög som alltid hålls påfylld
• Vattenflaska eller tung skål som kontrolleras och fylls på dagligen
• Ett gömställe eller en täckt låda för trygghet och avskildhet
• Tuggleksaker och tunnlar för stimulans

Beveren blir könsmogen vid några månaders ålder, men stora raser tillåts vanligen växa klart innan de avlas. Honan är mottaglig i en relativt kontinuerlig cykel snarare än under en fast säsong. Efter parning varar dräktigheten ungefär en månad, och honan bygger ett bo av hö och päls strax före kullningen.

Kullarna är oftast medelstora till stora. Ungarna, som kallas killingar, föds blinda och nakna och är helt beroende av honan. De öppnar ögonen efter ungefär tio dagar och börjar lämna boet och smaka på fast föda under de följande veckorna. Avvänjningen är vanligtvis klar mellan sex och åtta veckor. Ge honan en lugn bolåda, extra foder och så lite störning som möjligt under denna period. Avel bör bedrivas ansvarsfullt, med hänsyn till hälsa, temperament och hem för avkomman.