Treeing walker coonhound

Treeing walker coonhound är en stor och atletisk drivande hund som utvecklats i USA för jakt på tvättbjörn och annat vilt. Rasen arbetar genom att följa ett doftspår i hög fart, driva bytet upp i ett träd och hålla det kvar där med ett jämnt, bärande skall tills jägaren kommer fram. Det arbetande syftet präglar nästan allt hos hunden: de långa benen, det djupa bröstet, den kraftiga nosen och den berömda rösten.

Utanför jakten är treeing walker vänlig och sällskaplig. Den brukar komma överens med människor i alla åldrar och trivs oftast med andra hundar, eftersom den avlats för att jaga i drev. Samma driftighet som gör den till en outtröttlig spårhund gör den också till en energisk följeslagare som behöver en uppgift, en lång daglig löprunda eller bådadera. Ägare beskriver ofta rasen som lugn inomhus när motionsbehovet är tillgodosett, och rastlös eller högljudd när det inte är det.

Rasen kallas ibland People's Choice bland coonhound-entusiaster. Den delar anor med engelsk och amerikansk foxhound och har en liknande byggnad, men avlas och tränas särskilt för att träda vilt snarare än att driva det i marken.

Vem den passar

Rasen passar aktiva hushåll som kan ge den ett långt dagligt utlopp för löpning och nosarbete. Den lämpar sig för jägare, löpare, vandrare och familjer med en säker gård. Den är ett dåligt val för lägenhetsboende utan rejäl motion, för ägare som är känsliga för ljud, eller för den som inte klarar av en stark bytesdrift och en benägenhet att följa ett spår över långa avstånd.

Treeing walker coonhound går tillbaka till importerade engelska foxhounds som fördes till de amerikanska kolonierna. Kolonisternas jägare korsade dessa hundar för att ta fram stövare som passade amerikanskt vilt och amerikansk terräng, och skapade den grundstam som senare blev amerikansk foxhound.

Rasnamnet kommer från Walker-familjen i Kentucky, som var framträdande i utvecklingen av Walker-stammens stövare under 1800-talet. En viktig påverkan var en stulen eller bytt hund vid namn Tennessee Lead, som fördes in i Walker-linjerna i mitten av 1800-talet. Lead bar en stark trädningsinstinkt och gott viltsinne, och hans avkomma förstärkte dessa egenskaper i stammen.

Under större delen av sin historia registrerades treeing walker tillsammans med andra coonhounds under den breda beteckningen engelsk coonhound. Uppfödarna höll trädningslinjen åtskild och selekterade för hundar som drev vilt upp i ett träd och skällde för att markera det, snarare än att slåss med det eller driva ner det. Med tiden erkändes trädningsstammen som en egen ras.

I USA erkände United Kennel Club treeing walker coonhound som egen ras 1945. American Kennel Club gav fullt erkännande betydligt senare, 2012, och placerade rasen i drivande grupp. I dag är rasen fortfarande i första hand en arbetande jakthund, med en växande närvaro som sällskaps- och tävlingshund. I Sverige förs drivande jakthundar av denna typ enligt Svenska Kennelklubben (SKK) och FCI:s nomenklatur.

Treeing walker är byggd för atletiskt, marktäckande arbete. Den har en ren, muskulös kropp med djupt bröst, väl välvda revben och långa ben som ger fart och steglängd. Huvudet är måttligt brett med en lång nosparti och stora, lågt ansatta öron som hänger tätt mot huvudet. Helhetsintrycket är en snabb, balanserad hund utan överdrifter.

Päls och färger

Pälsen är kort och slät, ligger tätt mot kroppen och ger ett visst skydd i snår och väder samtidigt som den är lättskött. Det klassiska och vanligaste mönstret är trikolor med en övervägande vit kropp tecknad med svart och tan. Vitt och svart eller vitt och tan förekommer också. En tydligt tecknad, mestadels vit hund är lättare att upptäcka på avstånd i markerna, vilket är en del av skälet till att mönstret uppskattades av jägare.

Treeing walker är en vänlig, utåtriktad hund som i regel uppskattar mänskligt sällskap. Den brukar vara tillgiven mot sin familj och tålmodig med barn, och den är oftast välkomnande snarare än vaksam mot främlingar, vilket gör den till en dålig vakthund trots den höga rösten. Eftersom den avlats för att jaga i drev kommer den vanligtvis överens med andra hundar.

Rasen är energisk och arbetsvillig. Utan tillräcklig fysisk och mental aktivitet kan en treeing walker bli uttråkad, rastlös och destruktiv. Nosen är kraftig och bytesdriften stark, så den kan strunta i kommandon när den låser på ett spår och rymmer om den inte hålls inhägnad. Smådjur som katter kan utlösa jaktinstinkten, även om en del hundar som vuxit upp med dem anpassar sig.

Skallgivningen är central för rasen. Skallet är högt och bärande och används naturligt för att markera trädat vilt. Ägare bör räkna med frekvent skällande och ett karakteristiskt ylande, vilket kan bli ett problem i tätt boende.

Pälsvård

• Borsta den korta pälsen varje vecka för att avlägsna löst hår och begränsa fällning
• Bada bara vid behov, eftersom rasen kan bära en hundlik doft som täta tvättar inte tar bort helt
• Kontrollera och rengör de långa hängöronen regelbundet, eftersom de samlar fukt och är infektionsbenägna
• Klipp klorna med några veckors mellanrum och borsta tänderna flera gånger i veckan

Motion

• Ge minst en till två timmars kraftig aktivitet dagligen
• Erbjud långa löprundor, vandringar eller tid lös i en säkert inhägnad yta
• Lägg till nosspel och spårarbete för att engagera nosen och sinnet
• Håll hunden kopplad eller inhägnad i öppen terräng, eftersom ett färskt spår slår ut inkallningen

Miljö

Treeing walker trivs bäst med utrymme och en aktiv ägare. Ett hus med ett högt, säkert staket passar den väl; rasen kan klättra och gräva, så inhägnaden måste vara robust. Den lämpar sig inte för lägenhetsliv om inte motionen är intensiv och konsekvent, och den höga rösten kan nå grannarna.

Treeing walker är en stor och aktiv ras och mår bra av ett komplett foder framtaget för stora eller aktiva hundar. Arbetande stövare i säsong förbränner långt mer energi än sällskapshundar och kan behöva större portioner, medan mindre aktiva hundar behöver noggrant avvägda portioner för att undvika viktökning. Ge två uppmätta mål om dagen i stället för fri tillgång, och erbjud alltid friskt vatten, särskilt efter motion.

Godis och tillskott

Håll godis till en liten andel av det dagliga kaloriintaget, särskilt eftersom foder är en användbar belöning vid träning av en doftstyrd ras. De flesta hundar på ett komplett kommersiellt foder behöver inga extra tillskott. Diskutera ledstöd eller andra tillägg med en veterinär, i synnerhet för hårt arbetande eller åldrande hundar.

Treeing walker coonhound anses vara en härdig och i allmänhet frisk ras, gynnad av sin arbetande bakgrund och avsaknad av extrema fysiska drag. Typisk livslängd är 12 till 13 år. Som hos alla stora, aktiva hundar förtjänar led- och öronhälsa uppmärksamhet, och ansvarsfulla uppfödare hälsokontrollerar avelsdjur för ärftliga tillstånd.

Förebyggande vård

• Håll vaccinationer och parasitskydd aktuella, inklusive fästingskydd för hundar som arbetar i snår
• Inspektera öron, ögon, tassar och hud regelbundet, särskilt efter tid i markerna
• Håll en hälsosam vikt för att skona lederna
• Boka årliga veterinärkontroller och gå över till två gånger om året för seniorer

Treeing walker är smart och kapabel, men den avlades för att arbeta självständigt på ett spår, vilket innebär att den kan bli enkelspårig och sen att reagera när den fått upp en doft. Träning kräver tålamod och konsekvens. Börja tidigt, håll passen korta och engagerande och använd mat och beröm som belöning, eftersom hårda metoder tenderar att slå fel på en känslig, sällskaplig stövare. Inkallning är den svåraste färdigheten att bygga upp och blir kanske aldrig fullt pålitlig lös i öppen terräng, så staket och koppel hör till hanteringen av rasen.

Grunderna

1. Börja socialisering och hantering i valpåldern och exponera hunden för människor, hundar och platser
2. Lär in namnrespons och grundläggande signaler (sitt, ligg, stanna) i lugna miljöer först
3. Bygg inkallning stadigt med högvärdiga belöningar och lägg sedan gradvis till distraktioner
4. Öva löst koppelgående, eftersom rasen drar hårt mot intressanta dofter
5. Kanalisera nosen till godkända utlopp som spårarbete eller nosspel
6. Ta itu med skällandet tidigt genom att belöna tystnad och inte förstärka kravskall

Avel på treeing walker bör ske ansvarsfullt, med hänsyn till temperament, arbetsförmåga och hälsokontroll av båda föräldrarna. Tikar paras i regel först när de är fysiskt mogna, vanligen från omkring 18 månader till två år, snarare än vid sitt första löp. Dräktigheten är i genomsnitt omkring 63 dagar från betäckning. Kullstorleken varierar, och flera valpar är typiskt för en stor stövare.

Nyfödda valpar är hjälplösa och helt beroende av tiken för värme och digivning under de första veckorna. Tidig hantering, varsam exponering för hemmets syn- och ljudintryck och påbörjad socialisering innan valparna flyttar till nya hem bidrar alla till stabila, sällskapliga vuxna. Med tanke på rasens starka arbetsdrift är det en viktig del av ansvarsfull avel att matcha aktiva valpar med lämpliga hem.

Så registrerar du en Treeing walker coonhound i Sverige

Sedan 2001 är det obligatoriskt att id-märka och registrera sin hund i Jordbruksverkets centrala hundregister, så din Treeing walker coonhound finns redan i myndighetens system. Vad det registret inte gör är att svara utanför Sverige. Den gratis United Pet Club-profilen fyller den luckan: dina kontaktuppgifter följer hunden, sökbara från vilket land som helst. Registrera din hund på några minuter.

De femton siffrorna under pälsen på din Treeing walker coonhound pekar på dig först när ett register säger det. Låt United Pet Club säga det gratis: registreringen gäller livet ut, alla chipmärken tas emot och varje ändring är kostnadsfri. Chipregistreringen först, kontot direkt efter.