Delaware

Delaware är en tvåändamålsras som utvecklades i USA på 1940-talet. Kroppen är övervägande vit med svart bandering på hals, vingar och stjärt, ett mönster som skiljer den från enfärgade brukshöns. Fåglarna är medelstora och växer snabbt, en egenskap som tidigt gjorde rasen intressant för kommersiella uppfödare.

Rasen har rykte om sig att vara lättskött i temperamentet. Hönorna är stillsamma och trygga i kontakt med sin ägare, och fåglarna trivs både i inhägnad och på fri rastgård. Hönorna lägger stora bruna ägg under större delen av året och fortsätter värpa i kallare väder bättre än flera ljusare raser, vilket gör dem uppskattade bland svenska hobbyhönsägare med långa, mörka vintrar.

Delaware försvann från den storskaliga produktionen när moderna slakthybrider tog över, och antalet fåglar minskade kraftigt. I dag hålls rasen främst av småskaliga hönsägare och bevarandeinriktade uppfödare som värdesätter dess lugna sinnelag och balanserade kött- och äggproduktion.

Vem passar rasen?

Delaware passar den som vill ha en enda ras som ger både kött och ägg utan att vara specialiserad åt något håll. Det lugna temperamentet gör den till ett rimligt val för barnfamiljer och för den som håller höns för första gången. Den som är intresserad av kulturhöns håller ofta rasen för att bidra till att bevara den.

Rasens namn kommer från delstaten Delaware, där den togs fram i början av 1940-talet. Uppfödaren George Ellis brukar krediteras för arbetet, som utgick från korsningar mellan New Hampshire-hönor och tuppar av bandad Plymouth Rock. Målet var en snabbväxande slaktkyckling med ljusa pennfjädrar, vilket gav ett renare slaktresultat än mörkare fåglar.

Rasen bar till en början andra namn innan Delaware blev det gällande. Den togs upp i American Poultry Associations rasstandard, Standard of Perfection, 1952.

Under en period på 1940- och tidigt 1950-tal var Delaware och dess korsningar viktiga för slaktkycklingsindustrin på Delmarvahalvön i USA. Fåglarna kombinerade snabb tillväxt med den ljusa fjäderdräkt som slakterierna föredrog.

Rasens kommersiella roll tog slut när Cornish Cross och liknande hybrider övertog köttproduktionen. Antalet fåglar sjönk kraftigt och Delaware blev en sällsynt ras. Bevarandeorganisationer har senare prioriterat den för bevarande, och småuppfödare har arbetat för att bygga upp flockarna igen.

Delaware har en bred och tämligen djup kropp som speglar dess tvåändamålsbyggnad. Grundfärgen är vit, med svart bandering koncentrerad till halskråset, vingspetsarna och stjärten. Helhetsintrycket är en övervägande vit fågel med återhållsamma svarta inslag snarare än ett kraftigt mönster.

Huvudet bär en enkel, medelstor röd kam med fem uddar, tillsammans med röda skäggflikar och öronflikar. Näbben är rödaktigt horn, ögonen är rödbruna och benen och huden är gula. Fjäderdräkten ligger tätt an och är måttligt mjuk.

Fjäderdräkt och färger

Den erkända färgen är det Columbian-influerade vit-svarta mönstret som beskrivs ovan. Ben och fötter är rena, utan fjädrar, och gula. Det finns en dvärgvariant (bantam) med lägre vikter. Kycklingarna kläcks ljusa till färgen, en egenskap som avlats fram för att hålla det slaktade skrovet rent.

Delaware är känd för ett stabilt, vänligt temperament. Fåglarna är i regel lugna i kontakt med skötaren och accepterar att bli upplyfta, vilket gör den dagliga skötseln enkel. Hönorna är inte särskilt högljudda jämfört med en del mer aktiva värpraser.

Mot familjemedlemmar är rasen ofta tillmötesgående, och enskilda fåglar kan bli tama vid regelbunden kontakt. Mot främlingar är fåglarna vanligen försiktiga snarare än aggressiva. I blandade flockar hävdar Delaware sin plats i hackordningen utan att vara översittare, och den fungerar väl tillsammans med andra tvåändamålsraser.

Fåglarna födosöker aktivt när de får möjlighet till rastgård, men accepterar också att hållas i en inhägnad volang. Tuppar beskrivs vanligtvis som godmodiga, även om det, precis som hos alla raser, finns individuella skillnader i temperament.

Delaware är en härdig ras som klarar kylan väl tack vare sin kroppsstorlek och tolerans för svalare väder, något som gör den till ett bra val för svenska förhållanden med långa, kalla vintrar. Den löpande skötseln följer sedvanlig hönspraxis.

Fjädervård och hygien

• Håll fjäderdräkten ren genom att hålla torr och väl ströad inhysning
• Kontrollera den enkla kammen och skäggflikarna för köldskador vid stark frost
• Inspektera ben och fötter regelbundet för fjällbensskabb
• Ordna en torr sandbadsplats för att hålla yttre parasiter borta

Motion

• Ge daglig tillgång till en rastgård eller övervakad fri rastgång för födosök
• Ge utrymme att skrapa och röra sig, vilket stödjer muskelkonditionen
• Undvik trängsel, vilket minskar stress och hackning

Miljö

Rasen tål både inhägnad och fri rastgång. Ett säkert, dragfritt hönshus med god ventilation och skydd mot rovdjur passar den väl. Den enkla kammen gör att skugga och luftflöde är viktigt i varmt klimat, medan fågelns storlek och fjäderdräkt hjälper i kallt. Ett välisolerat hönshus underlättar dessutom under den svenska vinterhalvåret, då värpningen annars lätt minskar.

Ett komplett kommersiellt hönsfoder anpassat efter fågelns livsstadium täcker de flesta näringsbehov. Kycklingar börjar med finkornigt kycklingfoder, går vidare till tillväxtfoder, och hönorna övergår till värpfoder när de börjar lägga ägg. Eftersom rasen växer snabbt bidrar jämn tillgång till balanserat foder till en sund utveckling. Födosök och köksavfall kan komplettera kosten men bör inte ersätta det kompletta fodret.

Godis och tillskott

Ge olösligt grus när fåglarna äter annat än kommersiellt foder, eftersom de behöver det för att mala maten. Ge en separat kalciumkälla, till exempel krossade ostronskal, till värphönor. Godsaker som gröna blad, mjölmaskar och spannmål är bra i små mängder och bör hållas under ungefär tio procent av det totala intaget.

Delaware räknas som en härdig, frisk ras utan kända rasspecifika genetiska sjukdomar. Med god skötsel lever fåglarna ofta 6-8 år. De flesta hälsoproblem beror på parasiter, luftvägsinfektioner eller brister i skötseln snarare än på rasen själv.

Förebyggande skötsel

• Ge ren, torr strö och god ventilation
• Karantänsätt nya fåglar innan de förs in i flocken
• Håll foder och vatten rent och skyddat från vilda fåglar
• Ordna sandbadsplatser för att begränsa yttre parasiter
• Bevaka hull och värpning som tidiga tecken på problem

Delaware anpassar sig till vanlig bakgårdsinhysning. Ett rovdjurssäkert hönshus tillsammans med en inhägnad rastgård eller övervakad fri rastgång täcker dess behov. Som en medelstor, aktiv ras gynnas den av utrymme att röra sig och födosöka, men den accepterar inhägnad bättre än mer flyktbenägna raser. God ventilation utan drag är viktigt året runt, och i svenskt vinterklimat gör ett välisolerat hönshus stor skillnad för både hälsa och värpning.

Checklista för inhysning

• Säkert hönshus med låsbara dörrar och rovdjurssäkert nät
• Sittpinnar placerade ovanför värpholkarna
• Rena värpholkar med torr strö
• Foderautomat och vattenkärl placerade ovanför marken och rena
• Skuggad utomhusyta för varmt väder
• Sandbadsplats i rastgården

Delawareägg kläcks enligt samma tidsschema som andra vanliga hönsraser, det tar omkring 21 dagar. Moderna Delaware-hönor ruvar sällan starkt, så de flesta uppfödare använder en kläckmaskin eller en ruvande höna av en annan ras för att kläcka äggen. Sätt rena, välformade ägg och håll kläckningsförhållandena jämna genom hela processen.

Kläckningssteg

1. Välj rena, oskadade ägg och förvara dem med den spetsiga änden nedåt före sättning
2. Förvärm och stabilisera kläckmaskinen innan äggen sätts in
3. Vänd äggen dagligen till och med dag 18 och bevaka temperatur och luftfuktighet
4. Genomlysa äggen omkring dag 7-10 för att kontrollera utvecklingen
5. Sluta vända och höj luftfuktigheten vid dag 18 inför kläckningens slutfas
6. Låt kycklingarna kläckas utan hjälp och torka i kläckmaskinen innan de flyttas till en kläckningslåda