Angus
Angus är en välkänd kullig köttras uppskattad för sitt fogliga temperament, sin utmärkta marmorering och sin härdiga, lättskötta natur.
- Size
- Stor
- Lifespan
- 15–20 years
- Origin
- Skottland
- Temperament
- Foglig
- Standard colors
- Svart
Characteristics
Angus colors and patterns
What each club's breed standard says about every Angus color and pattern. Point at a ruling to see the club's own wording.
Breed standards describe the Angus in Svart.
| Color or pattern | AAA |
|---|---|
| Svart | Standard (“black”) |
| Röd | Diskvalificerande (“red in color”) |
| Patterns | |
| Enfärgad | No ruling |
| Color or pattern | AAA |
|---|---|
| Svart | Standard (“BLACK”) |
| Color or pattern | AAA |
|---|---|
| Central heterokromi | Diskvalificerande (“Heterochromia Irides”) |
What the rulings mean
- Standard
- Described by the club's breed standard.
- Diskvalificerande
- The club's breed standard disqualifies an animal of this color or pattern.
Color changes
How a Angus's colors can change over its life.
Svartchanges toGrå
Päls · Med kroppstillståndet · can change back
Sources
Each ruling comes from the club's published breed standard or color list.
Om Angus
Angus är en storvuxen, naturligt hornlös köttboskapsras från Skottland, känd för sitt lugna lynne och välmarmorerat kött.
Angus är en köttboskapsras med ursprung i nordöstra Skottland. Djuren är naturligt hornlösa, kalvarna föds alltså utan horn, och de flesta är helsvarta, även om det finns en röd variant. Rasen är medelstor till stor i sin kroppsbyggnad: vuxna tjurar väger omkring 850 till 1 000 kg och korna ligger runt 550 till 700 kg.
Angusnöt hålls i första hand för köttproduktion. Rasen är uppskattad för sin marmorering, de fina fettinslagen i muskelköttet som ger smak och mörhet, och angusnötkött säljs i stor utsträckning under varumärkta program. Djuren är dessutom kända för god fruktsamhet, lätta kalvningar och förmågan att omvandla bete till vikt i varierande terräng och klimat.
Rasen har rykte om sig att vara lugn och jämn i temperamentet, vilket gör hanteringen och det dagliga skötselarbetet enklare än med mer lättskrämda djur. Denna egenskap, tillsammans med god härdighet, har gjort Angus till en av de mest talrika köttraserna i länder som USA, Australien och Argentina.
| Egenskap | Detalj |
|---|---|
| Ursprung | Skottland |
| Storlek | Stor |
| Livslängd | 15-20 år |
| Grupp/roll | Köttboskap |
| Passar bra med | Betesbaserade besättningar, blandnings- och korsningssystem |
Vem passar rasen för
Angus passar köttproducenter som vill ha ett härdigt djur som kräver lite skötsel, kalvar lätt och göder bra på bete eller i stallutfodring. Den hornlösa egenskapen gör avhorning onödig, och det lugna lynnet minskar stressen vid hantering, både på mindre gårdar och i större verksamheter. Rasen är även ett vanligt val vid korsningsavel, där den hornlösa genen och marmoreringen förs vidare på ett pålitligt sätt till avkomman.
Historia och ursprung
Angus utvecklades i grevskapen Aberdeenshire och Angus i nordöstra Skottland i början av 1800-talet och spreds därefter över hela världen som köttboskapsras.
Angus härstammar från grevskapen Aberdeenshire och Angus i nordöstra Skottland, där lokala bönder sedan länge hållit naturligt hornlösa, svarta nötkreatur. Djuren kallades i trakten för doddies och hummlies, båda ord för hornlösa kreatur. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet började uppfödare avla selektivt på dessa djur för att få fram jämnare form och köttkvalitet.
Hugh Watson från Keillor räknas allmänt som en av rasens grundläggande förädlare i början av artonhundratalet. Han inriktade sig på att befästa den svarta, hornlösa typen, och hans tjur Old Jock och ko Old Granny blev stamdjur vars ättlingar återfinns i tidiga stamtavlor. William McCombie från Tillyfour förde senare rasen framåt och gav den större uppmärksamhet på lantbruksutställningar och exportmarknader.
Rasens första stambok upprättades i Skottland 1862, vilket gav populationen en dokumenterad avelsgrund. De första djuren exporterades till Nordamerika i början av 1870-talet, med grundläggande importer till USA omkring 1873, och avelsföreningar bildades där och i andra länder strax därefter.
Från denna start spreds Angus över Nord- och Sydamerika, Australien, Nya Zeeland och vidare. Under 1900-talet befäste avel för slaktkroppskvalitet och moderegenskaper rasens roll inom kommersiell köttproduktion och varumärkta köttprogram.
Utseende
Angusnöt är helsvarta eller röda, naturligt hornlösa, med en jämn, muskulös kropp av medelstor till stor storlek.
Angus har en kompakt, välmusklad kropp med jämn päls och saknar horn. Huvudet är kort och brett, ryggen rak, och bakdelen djup och rundad, vilket avspeglar avel inriktad på köttavkastning. De två erkända färgvarianterna är svart, som är den vanligaste, och röd. Båda bär samma hornlösa anlag.
| Egenskap | Typiskt värde |
|---|---|
| Mankhöjd | Kor cirka 120-135 cm, tjurar högre |
| Vikt | Kor 550-700 kg, tjurar 850-1 000 kg |
| Päls | Kort, jämn; tjockare i kallt väder |
| Färger | Svart eller röd |
| Ögon | Mörka, med mörk pigmentering runt ögat |
Päls och färg
Pälsen är kort och tunn under de varma månaderna och blir tätare inför vintern, vilket hjälper rasen att klara kylan. Svart är den dominanta färgen och förs pålitligt vidare till korsningskalvar, en anledning till att rasen är omtyckt inom korsningsavel. Red Angus bär på en recessiv variant av samma färggen och registreras separat i vissa länder. Den mörka hudpigmenteringen runt ögon och juver ger ett visst skydd mot solbränna och ögonproblem i starkt solljus.
Lynne
Angus är känd för sitt lugna, medgörliga och jämna lynne, vilket gör rasen lättare att hantera än många andra köttraser.
Angusnöt är i regel lugna, godmodiga och medgörliga, vilket är en av rasens mest utmärkande egenskaper. Ett lugnt sinnelag gör rutinarbete som förflyttning, sortering och pålastning mindre påfrestande för både djur och skötare, och det minskar risken för skador vid hanteringen.
Korna har en stark modersinstinkt och sköter och skyddar sina kalvar väl, även om en ko med nyfödd kalv kan bli beskyddande och bör närmas med försiktighet. Inom en besättning etablerar djuren en stabil rangordning och blandas lätt med sina egna och med andra djurslag. Väl hanterade djur är stadiga och förutsägbara i mötet med människor, medan ojämn eller ovarsam hantering kan göra vilken individ som helst mer lättretad.
Lynnet är delvis ärftligt, och många uppfödare gallrar bort lättskrämda djur, vilket över generationer har förstärkt rasens rykte om ett lätthanterligt temperament.
| Egenskap | Betyg |
|---|---|
| Tillgivenhet (mot skötare) | 3 |
| Energi | 2 |
| Inlärningsförmåga | 3 |
| Ljudlighet | 2 |
| Fällning | 3 |
Skötsel och hantering
Angusnöt är härdiga djur som trivs på bra bete med tillgång till skydd, rent vatten och regelbunden hälsokontroll av besättningen.
Angus är en lättskött ras som trivs i betesbaserade system och tål kyla väl tack vare sin vinterpäls. Den dagliga skötseln kretsar kring tillräckligt med grovfoder, rent vatten, skydd mot väderextremer och ett konsekvent hälsoprogram. I det svenska klimatet, med långa, kalla vintrar, hålls djuren ofta inomhus i lösdrift eller uppbundet under vinterhalvåret, medan sommaren tillbringas på bete.
Pälsvård
- Djuren sköter i stort sett sin päls själva och behöver ingen rutinmässig pälsvård på bete.
- Sätt upp borstar eller klåstolpar som hjälp vid fällning och för att lindra parasitbesvär.
- Kontrollera och verka klövarna vid behov, särskilt på mjuk mark eller i trång stallmiljö.
- Undersök hud, ögon och juver regelbundet med avseende på parasiter, skador eller infektion.
Motion
- Öppet bete ger den rörelse djuren behöver, ingen separat motion krävs.
- Rotera betesmarkerna för att bevara betets kvalitet och sprida ut gödselbelastningen.
- Ge besättningen utrymme att röra sig och beta fritt, det gynnar hull och klövhälsa.
Miljö
Angus anpassar sig till många olika klimat. Djuren klarar kyla och fukt bra, men behöver skugga och gott om vatten i varmt väder för att undvika värmestress, vilket kan vara ett problem för svartpälsade djur i stark sol. Under den svenska vintern är väl isolerade stallar, torra liggytor och lästa gårdsplaner avgörande för djurens välfärd, medan stadiga stängsel och vindskydd behövs på betet under den ljusa årstiden.
Utfodring och näring
Angusnöt är effektiva betesdjur som göder bra på gräs eller spannmål; foderstaten byggs kring grovfoder och anpassas efter djurets stadium och hull.
Angusnöt är idisslare och får merparten av sin näring från grovfoder som gräs, hö och ensilage. Rasen betar effektivt och omvandlar bete till vikt på ett bra sätt, vilket är en del av dess dragningskraft. Behovet av energi och protein ökar under sen dräktighet, laktation och slutgödning, så foderstaten anpassas efter djurets stadium och hull. Tillräckligt med grovfoder håller våmmen i gång som den ska, och kraftfoder eller spannmål läggs till när högre energiinnehåll behövs.
| Livsstadium | Mängd per dag | Utfodringstillfällen |
|---|---|---|
| Växande kalv (avvand) | Cirka 2-3 % av kroppsvikten i torrsubstans | Kontinuerligt bete eller 1-2 utfodringar |
| Vuxen ko (underhåll) | Cirka 2 % av kroppsvikten i torrsubstans | Kontinuerligt bete |
| Lakterande ko | Cirka 2,5-3 % av kroppsvikten i torrsubstans | Kontinuerligt bete plus tillskott |
| Slutgödningsdjur | Cirka 2,5 % av kroppsvikten, foderstat med högre energiinnehåll | 1-2 utfodringar plus grovfoder |
Tillskott och godbitar
Erbjud fri tillgång till mineraler och saltsten anpassade efter den lokala jorden och grovfodret, eftersom brist på koppar, selen eller andra mineraler är vanlig i vissa trakter. Rent vatten måste alltid finnas tillgängligt, och intaget ökar kraftigt i varmt väder och under laktationen. Alla foderbyten bör göras stegvis under några dagar så att våmmens mikrober hinner ställa om.
Hälsa
Angus är en härdig, långlivad ras; de största genetiska riskerna är ett fåtal recessiva defekter som numera går att upptäcka med DNA-test.
Angus är en robust ras med få inneboende svagheter, och väl skötta djur kan bli 15 till 20 år gamla, även om köttboskap oftast hanteras inom kortare produktionscykler. De flesta hälsoproblem är sådana som drabbar alla nötkreatur, till exempel parasiter, klövproblem samt fortplantnings- och luftvägssjukdomar, snarare än rasspecifika brister. Ett fåtal recessiva genetiska tillstånd förekommer i rasen och kan numera testas med DNA-test, vilket gör att uppfödare kan undvika att producera drabbade kalvar.
| Tillstånd | Tecken | Anmärkning |
|---|---|---|
| Artrogrypos (curly calf) | Kalven föds med böjda, stelt låsta ben | Recessiv genetisk defekt; DNA-test finns |
| Neuropatisk hydrocefalus | Förstorad, vätskefylld skalle hos kalven | Recessiv; dödlig; bärare identifieras genom test |
| Bovin respiratorisk sjukdom | Hosta, nästäppa, feber, nedsatthet | Vanligt hos unga eller stressade djur |
| Inre och yttre parasiter | Viktnedgång, sträv päls, diarré, klåda | Hanteras genom avmaskning och rotation |
| Värmestress | Flåsning, dregling, minskat foderintag | Svart päls ökar risken i stark sol |
Förebyggande vård
- Följ ett regionalt vaccinationsprogram mot vanliga nötkreaturssjukdomar.
- Håll en parasitkontrollplan med strategisk avmaskning och betesrotation.
- Använd tillgängliga DNA-test för att identifiera bärare av recessiva defekter i avelsdjuren.
- Ge balanserade mineraler och rent vatten året runt.
- För journal över hälsa, avel och behandlingar för varje djur.
Avel
Angusnöt blir könsmogna redan under sitt första levnadsår, är kända för lätta kalvningar och föder normalt en kalv efter omkring nio månaders dräktighet.
Angusnöt blir könsmogna inom sitt första levnadsår, men kvigor betäcks vanligen först vid 13 till 15 månaders ålder så att de kalvar vid ungefär två års ålder. Betäckning sker antingen naturligt med tjur eller genom artificiell insemination, vilket används i stor utsträckning för att sprida beprövad genetik. Rasen är uppskattad för sin fruktsamhet och för lätta kalvningar, eftersom kalvarna vanligen har en måttlig födelsevikt, vilket minskar andelen svåra förlossningar.
Dräktigheten varar omkring nio månader, och en ko föder normalt en kalv per år. Tvillingar är ovanliga. Nyfödda kalvar reser sig och diar inom några timmar, och korna är omsorgsfulla mödrar med god mjölkproduktion för att föda upp en kalv fram till avvänjning vid cirka sex till åtta månaders ålder. De hornlösa och svarta pälsegenskaperna förs starkt vidare till korsningsavkomma, vilket är en viktig anledning till att rasen används i korsningsavelsprogram.
| Mått | Värde |
|---|---|
| Betäckningsålder (kvigor) | Cirka 13-15 månader |
| Dräktighet | Cirka 279-285 dagar (ungefär 9 månader) |
| Kullstorlek | Vanligtvis 1 kalv |
| Kalvningsintervall | Cirka 12 månader |
| Avvänjningsålder | Cirka 6-8 månader |
| Födelsevikt | Vanligtvis 30-40 kg |
Vanliga frågor
Vanliga frågor om Angusnöt, om storlek, lynne, skötsel, livslängd, lämplighet och tillgänglighet.
Hur stora blir Angusnöt?
Angus är en storvuxen köttboskapsras. Vuxna kor väger omkring 550 till 700 kg och tjurar cirka 850 till 1 000 kg, och korna mäter runt 120 till 135 cm i mankhöjd.
Är Angusnöt lättskötta i lynnet?
Ja. Rasen är känd för sitt lugna, medgörliga och jämna temperament, vilket gör hanteringen enklare och säkrare. Korna kan bli beskyddande kring nyfödda kalvar.
Är Angus svåra att hålla?
Nej. Angus är en lättskött, härdig ras som trivs på bete med tillgång till skydd, rent vatten och ett rutinmässigt hälsoprogram. Den hornlösa egenskapen gör avhorning onödig.
Hur länge lever Angusnöt?
Angus kan leva omkring 15 till 20 år, även om köttboskap oftast hanteras inom kortare produktionscykler snarare än hålls till hög ålder.
Varför är angusnötkött så populärt?
Angusnötkött är uppskattat för sin marmorering, det fettinslag i muskeln som förbättrar smak och mörhet. Rasen göder även bra på gräs eller spannmål och säljs under flera varumärkta köttprogram.
Passar Angus bra för korsningsavel?
Ja. Den svarta pälsen och den hornlösa egenskapen förs pålitligt vidare till korsningskalvar, och rasen tillför fruktsamhet och marmorering, vilket gör angustjurar till ett vanligt val i korsningsavelssystem.
Är Angus en vanligt förekommande ras?
Ja. Angus är en av världens mest talrika köttraser, med stora populationer och aktiva avelsföreningar i länder som USA, Australien och Argentina.
From the community
Ask about the AngusNo questions about the Angus yet. Be the first to ask.